onsdag 26 september 2012

Den ovillige fundementalisten

Den ovillige fundementalisten



Jag har läst boken den ovillige fundementalisten skriven av Mohsin Hamid. Boken är som två berättelser den ena om Changez som är lite längre och den andra om Changez som sitter och berättar sin historia för en Amerikan på ett café. Jag har aldrig läst en bok som denna innan och den var riktigt bra. Jag gillar att det var två berättelser och det blev aldrig rörigt utan författaren växlade från den ena till den andra på ett jätte bra sätt.



Ett mönster som diskuterades var övergångarna. Varje kapitel börjar och slutar med att dem sitter vid cafét men där emellan handlar det mest om Changez liv. Boken är ju också lite annorlunda för att det är bara en person som för samtalet. Övergångan och att det är två berättelser gör boken mycket intressant och rolig att läsa ibland blir det som pauser när den ena längre berättelsen staannar upp. Jag har läst böcker förut som handlade om flera olika männnniskor samtidigt men dem har oftast varit röriga och svåra att förstå, men i den härboken var det enkelt och tydligt och det var det som var så bra.



En annan sak som hittades var namnen huvudkaraktärens namn var Changez som det engelska ordet changes som betyder förändringar. Tar man bort Am från Amerika så får men Erika. Man kan se det som att huvudkaraktären Changez vill förändra den han älskar Erica och landet Amerika. Erica och Amerika skulle kunna vara samma sak.



//Rebecka Mannila

Jag vill möta...

 

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.



Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.



Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.



Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.


Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.



 

Jag läste dikten att möta av Karin Boye på svenska lektionen. Tankar som jag fick var att det handlade om någon som har skyddat sig eller kanske fuskat. I dikten använder Karin Boye ord som går att förknippa med krig så som rustad, pansarsluten, vapen, svärd och sköld. När jag tänkte dock inte på krig direkt när jag läste den. Jag tänkte att det handlade om en person som hade fuskat och inte riktigt vart ärlig och som bekämpar ett inre krig för att kunna släppa sina vapen och vara ärlig. Jag tror att personen ville släppa sina vapen men att personen var rädd och det uppstod en inre konflikt men sedan valde personen att släppa sina vapen. Det kan vara därför jag tror att Karin Boye skriver som om det handlade om ett krig.



Varför jag tänkte att det handlade om att personen hade fuskat eller varit oärlig var nog för att jag inte har några personliga erfarenheter av ett riktigt krig och därför trodde jag att det handlade om ett inre krig och att fatta rätt beslut. Eftersom att mycket i mitt liv är träning så kunde jag föreställa mig att det var en dopad person som ville lägga av med dopingen men var rädd att förlora och tappa passeringar eller bli avslöjad som en bluff.



Det var det jag tänkte på men det skulle kunna handla om så mycket, för det är en väldigt bra dikt.



//Rebecka Mannila

måndag 10 september 2012

Hanna, huset, hunden

Första gången jag läste den förstod jag ingenting. Det var obegripligt, det hände saker hela tiden och det blev bara mer och mer obegripligt ju längre man läste. Det kändes som att det fattades en hel del rader och sidor. Jag 15 år gammal kunde inte förstå en enkel bok skriven för barn.
Sedan när vi började diskutera boken började jag förstå mera. Tillslut så kom vi fram till att det faktiskt fanns en handling och allt hängde ihop och berättade någonting viktigt. Vi trodde att det handlade om ett barn som växer upp och Hanna var det barnet hunden det var föräldrarna som alltid lämnade henne när dem behövdes som mest och huset det var barndomen. Även om boken inte innehöll så mycket text så fanns det så mycket att diskutera.
Från början tyckte jag boken var dålig obegriplig och bara konstig. Boken var ganska mörk och dyster, barn skulle kanske bli rädda av att läsa den. Nu efter boksamtalet så tycker jag att boken ändå var ganska bra och gick att förstå till en viss del. När vi väl diskuterade och man förstod mera då fick boken mer betydelse, för den hade ett bra budskap bakom dem korta text raderna. Hur man en vrider och vänder på allting tror jag nog inte att jag kommer att förstå precis allting även om jag förstår en del. Det är nog inte meningen att jag ska förstå heller utan att barn ska förstå den för den är ju trotts allt skriven för just barn.