Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.
Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.
Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.
Jag läste dikten att möta av Karin Boye på svenska lektionen. Tankar som jag fick var att det handlade om någon som har skyddat sig eller kanske fuskat. I dikten använder Karin Boye ord som går att förknippa med krig så som rustad, pansarsluten, vapen, svärd och sköld. När jag tänkte dock inte på krig direkt när jag läste den. Jag tänkte att det handlade om en person som hade fuskat och inte riktigt vart ärlig och som bekämpar ett inre krig för att kunna släppa sina vapen och vara ärlig. Jag tror att personen ville släppa sina vapen men att personen var rädd och det uppstod en inre konflikt men sedan valde personen att släppa sina vapen. Det kan vara därför jag tror att Karin Boye skriver som om det handlade om ett krig.
Varför jag tänkte att det handlade om att personen hade fuskat eller varit oärlig var nog för att jag inte har några personliga erfarenheter av ett riktigt krig och därför trodde jag att det handlade om ett inre krig och att fatta rätt beslut. Eftersom att mycket i mitt liv är träning så kunde jag föreställa mig att det var en dopad person som ville lägga av med dopingen men var rädd att förlora och tappa passeringar eller bli avslöjad som en bluff.
Det var det jag tänkte på men det skulle kunna handla om så mycket, för det är en väldigt bra dikt.
//Rebecka Mannila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar